Nathalie Silén

Det finns nog ingen som grubblar mer än mig. Jag kan sitta
skitlänge och tänka över en sak om och om och om igen!
Sen är jag så jävla rädd också. Jag fattar inte varför. Det känns
som jag får panik ibland när jag tänker på vad som kan hända.

Som härom kvällen låg jag och tänkte på midsommar. Fan va kul,
tänkte jag. Hoppas vi åker upp till Gårdsjön igen. Men sen började
jag tänka. Då kommer vi säkert åka ring. Och då kommer någon
annan att köra när Pär ska åka. Och dom vet inte riktigt vart grunden
är så då kommer dom köra på dom och allt kommer gå fel!
Alltså jag får panik bara jag tänker på det!! Jag fattar inte!
Varför? Varför måste jag sitta och tänka på allt som KAN hända?

Mamma sa till mig igår att tänka positivt och inte vara så rädd. Men
det hjälper inte.

Jag har alltid tänkt såhär och kommer nog alltid att göra det.