Nathalie Silén

This is my beautiful life

Förlossningsberättelse

I lördags (14 dec) gick jag ut och krattade ihop alla grenar som blåst ner efter stormen. Tänkte att det kunde vara bra sysselsättning för att sätta igång förlossningen ;) Fram och tillbaka med skottkärran, genom snö! 

Pär kom hem på kvällen med en gran som var perfekt! Stor men perfekt! Ställde ut den på balkongen så den fick droppa av. "Jag klär den imorrn.." Tänkte jag.. Det blev ju inte riktigt så!

På natten strax innan klockan 2 vaknade jag och måsta gå på toa. Satte mig upp i sängen och det kändes som jag kissade på mig lite. Typ att jag tog i för mycket och kunde inte hålla tätt. "Tänk om det var vattnet??...nää!" Men jag hann bara utanför sovrumsdörren så stog jag i en pöl, och det fortsatte bara rinna.

Jag blev helt stelfrusen! Visste inte vad jag skulle göra. Vågade inte ens väcka Pär!! Då skulle ju allt bli så verkligt. Men tillslut gjorde jag det.

- Vattnet har gått!

P - (från att halvsova till uppspärrade ögon) Jaha??

- det betyder att inom 2 dygn kommer bebisen! 

Ringde efter ett tag förlossningen. Vi skulle komma in på morron klockan 8 för koll om inget hade hänt tills dess. 

Skulle försöka somna om. Tror ni det gick? Molande värk fick jag påengång vattnet gick, men värkarna började typ vid 3. Sprang till och från toan hela natten, för vattnet fortsatte forsa! Ibland satt jag längre stunder på toan för att slippa springet. Men det var inte skönt att ha värkar sittandes där! :P 

Intog soffan ist. tyckte det var onödigt att väcka Pär och Nitro hela tiden. Började klocka värkarna typ halvfyra/fyra. Var 5-6 minuter imellan dom första, sen blev det 3-4 hela tiden. Men det kändes som jag klarade av dom bra. Nitro kom ut vid femtiden och såg orolig ut. Sprang fram till mig i soffan och la upp huvet bredvid mig. Han visste nog att nått var pågång.

Vid den här tiden var jag så trött att jag somnade till mellan värkarna, alltså bara i nån minut. Klockan sex väckte jag Pär och sa att nu måste vi göra oss klar för att åka!!

Sagt och gjort. Pär flög upp och packade och donade på. Kunde inte låtabli att bli lite full i skratt, för han var så stressad! ;) Men det var inte kul då. Så fort jag reste mig och försökte göra något så avlöste den ena värken den andra. Vi packade in oss och Nitro i bilen och for iväg till Britta och Selmer, där Nitro skulle vara medans vi for in. När Pär gick in och lämnade han kändes det som tiden stog stilla! Kom ut!!!! Vi måste åka!! Haha

Påvägen in pratade vi om vad vi trodde dom skulle säga. Pär trodde vi skulle få åka hem igen. Jag trodde att jag skulle vara öppen minst 6 cm. Det måste bara vara så. Tyckte liksom att det tröck på neråt hemma också.

Kommer dit och går in, blir uppkopplad på ctg. Jobbigt att se "nu kommer en värk". Usch vad ont det gjorde då! Bm kom in och skulle kolla hur mycket öppen jag var. Och fy fan! Det kändes fan som att bli våldtagen! Ont som satan gjorde det! "Ja du är öppen 2 cm, så det är på gång!" "TVÅ CM??? TVÅ???" Alltså fy fan min besvikelse då!!

Vi fick ett rum och jag började få panik för det gjorde så ont. Tror inte det hjälpte att jag bara var öppen 2 cm heller. Att jag skulle ha så ont i fleeera timmar till gjorde mig panikslagen! 

Pär var en ängel här alltså! Jag låg och vrålade och sa att "nej nej nej det går inte!! Det går verkligen inte!! Jag kan inte!!" Jag försökte sitta i en stol, ligga på rygg, ligga på sidan, stå och hänga över den där "gå-grejen". Men jag stog inte ut! Smärtan jag hade i ryggen gjorde mig illamående i varje värk. Ibland gick det inte helt över förren nästa värk började heller. Det går inte att beskriva den smärtan, men det kändes verkligen som att ryggen skulle gå av, bokstavligt talat!

Bm kom in med värmekudde. (Var för tidigt för både lustgas och ryggbedövning) Den hjälpte nada! Vilket skit! Pär fick massera ist och det kändes bättre, men det var fortfarande outhärdligt! Fick prova tens. Man får som elstötar på rygg och mage. Man trycker igång när det kommer en värk. Vart faktiskt bättre i ryggen men då gjorde det svinont i magen ist!! Bm kom in och skulle ge mig ryggbedövning, hon tyckte det var lika bra. Först skulle hon känna hur mycket öppen jag var. 4 cm. "Men är det verkligen huvet som ligger här?" Läkaren kom in och gjorde ultraljud, och mycket riktigt, hon låg åt fel håll! "Vad gör man då?" "Då blir det snitt!" Jag och Pär kollade på varann lite panikslaget! Detta hade vi ju inte alls räknat med! 

Det roliga var att innan bm kom in och kände så sa jag till Pär "om dom skulle fråga ifall jag vill göra kejsarsnitt nu så skulle jag göra det direkt!". Och jag kände mig bra lättad faktiskt! Jag vet inte om jag skulle ha klarat av en normal förlossning. Det gjorde såååå ont!

Där efter gick det fort. Jag fick nån medicin som skulle dämpa värkarna, halleluja!!! Men sen skulle dom i med en kateter. Inte skönt! Och värkarna började komma tillbaka. Fick byta säng och sen rullade dom ner mig till operation. Lite skraj var man ju, men mest kändes det bara skönt! 

Pär fick gå och byta om och mig kopplade dom upp till alla möjliga apparater. Hade sladdar och nålar överallt! :P Fick bedövning. Kändes som att man var skittrött i benen. Att man känner dom men orkar inte röra sig, lite sockerdricka-känsla.

Sen satte dom upp ett skynke så vi inte såg något. Dom började skära och dra och dona på. Väldigt skum känsla. Jag kände ju att dom höll på med det gjorde inte ont. Som jag sa till Pär där "det är nästan lite skönt!" Hahaha!

Sen känner jag att dom drar ut något, och sekunderna innan jag hörde bebisskrik var dom längsta i mitt liv!! Sen kom det!! Skriket! "Vad blev det???" Frågar jag. "Du får se snart" får jag til svar. Åsså kommer hon runt med bebisen så jag får se. Åh herregud känslan!!! :') Men hon höll liksom för könet. "Vad blev det?" Åsså visar hon. Allt är ju väldigt svullet så jag tror att jag ser en pung "är det en pojke?" "Nä en flicka" åsså visar hon ordentligt. "Åhh en tjej!!". 10.26 kom våran tjej, 3612 g och 50 cm lång. Jag ville bara att dom skulle sy klart så jag fick mysa med min tjej!!

En manlig sköterska (eller vad han var?) sa till mig "nu har jag en bra och en dålig nyhet till dig!" "Jaha???" (Säg aldrig någonsin till en nybliven mamma att du har en dålig nyhet!!) "den bra vet du redan, du har blivit mamma! Den dåliga är att du är inte vackrast i världen längre" "Nähe?" (Trodde typ det blivit nått fel när dom snittade och det skulle bli en skitfult ärr eller nått) "näe det är ju din dotter som är det nu!" Sant. Men inte kul! :P

Uppe i förlossningsrummet sa en bm att det fanns en lampa ovanför operationsbordet som man kunde se lite i ifall man ville, för det speglade sig liksom i den. Det kom jag på då. Det enda jag såg var köttslamsor. Nu såg man ju inte så bra men ändå ;)

Efter när dom var klar försöker jag röra på tårna. Går inte!!!? Var tvungen att fråga ifall det skulle vara så. Vilket det skulle. Sen skulle dom flytta över mig till en säng. Jag kunde inte hjälpa till för fem öre. Var ju förlamad från naveln och ner. Dom böjde och flyttade mina ben men jag kände inte ens att dom tog i mig! :P kunde inte ens rulla över på sidan.

Sen fick vi komma upp på rummet igen och ringa familj och så. Det hela gick så fort så vi hade inte hunnit hört av oss till nån att vi åkt in :P Så det blev väl en liten suprise, det och att det var en tjej :)

Gotjejen i pappas famn <3

Sen fick vi ett rum på bb där vi låg två nätter. Otroligt tråkigt! 

När jag kom innanför dörren i tisdags så var det såååå skönt att vara hemma! Pär åkte och hämta hem Nitro och det var så kul att se han! Så glad var han! Och han älskar lilltjejen! När hon gnyr/grinar vill han dit och trösta och slicka. Det är inte jag så förtjust i dock ;) så han får bara nosa en bit ifrån till han kan hålla tungan i styr ;)

Hon har fortfarande inget namn! Vi har två vi väljer mellan och jag älskar båda! Även Pär gillar båda, så det är svårt!! ;) 

Ååå :D Men alltså, haha: "En bra och en dålig nyhet" ?? Trodde du skulle skriva att han sa typ "Du kommer inte kunna kissa normalt" eller något hemskt! X) Muppetsss!
Sååå söööööt liten tjej! :D
Skönt att man får åka hem rätt "fort" ändå? Förut trodde man ju att man låg där i typ en vecka eller två (kanske var så förut? Ingen aning ^^) Mjaa, ganska nyfiken på namnen ;) :)
Grattis igen iallafall! :D

Underbart!! :) Kanske gjorde värkarna extra ont när hon låg åt fel håll? Längtar till när jag får höra historian irl. Är det något man aldrig glömmer så är det sin/a förlossning/ar. Man kan prata med en superdement gammal kvinna på serviceboende som knappt vet vad hon själv heter, men börjar man prata förlossning minns hon varje detalj. Fantastiskt! :)

Åh! Känns som jag läste min egen. Förutom att jag visste att Agnes låg i säte :-P mitt vatten gick och så kom värkar på en gång.. Och det blev akutsnitt.
Alltså jag var förlamad i flera timmar efteråt. Tog lång tid innan jag ens kunde röra på tårna. Och ja fy vad ont det gjorde när dom skulle kolla hur öppen jag var! Blä! Och sen kateter på det! Gjorde skit ont att ha i och ur!
Men gud vilken klantig skötersk eller vad han var. Bra och dålig nyhet haha jag skulle ju tro det värsta och bli orolig!

Fantastiskt <3