Men för livet

Pär slog på "the walking dead" nu när jag kom hem. (För er som inte vet är det en serie om zombies, och människor som försöker fly från dom) Och jag sa på engång "min unge ska inte få se på skräckfilmer/serier förren den är 18 år!!" 

När jag var "liten" så sa mamma att jag skulle få mardrömmar ifall jag kollade på skräckfilm, och ville nog inte att jag skulle kolla egentligen. "Näääe då!" Sa man då. Det får jag äta upp idag tror jag. Jag har fan men för livet efter sånna här filmer och serier. Jag hatar skräckfilmer, när jag var mindre älskade jag det. Det var kul att bli skrämd. Men inte nu! Hate it!! 

För nu efter att ha kollat på inte ens ett avsnitt så vågar jag inte gå ut till bilen för att hämta järntabletterna mina. För vem vet? Det kan ju dyka upp en zombie?!
Ännu värre är att Pär lämnat altandörren öppen och lämnat mig själv i soffan. Vågar inte ens kolla dit.

När Pär inte är hemma och jag ska sova kan jag heller inte ha sovrumsdörren öppen. Jag har en fobi för dörröppningar när det blivit mörkt! 

Vad tror ni? Är det för att jag såg skräckfilmer när jag var liten(12-13 år) som jag är såhär rädd nu eller har jag helt enkelt blivit en räddhare på senare dar? ;)

Kommentarer
Postat av: Simone

Haha! Jag tror inte att det var för att du såg skräckisar vid 12-13 :) Jag har alltid kollat på skräckisar -och jag älskar dem! :D (De som är bra alltså...) Vet inte varför dock... blir ju rädd liksom..? X) haha ;)

Svar: Ja jag gillar ju den serien iofs. Men fy fan jag blir så mörkrädd efteråt!! Haha
Nathalie

2013-10-28 @ 08:14:13
URL: http://simoned.blo.gg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0