Nathalie Silén

8 veckor kvar!! 55 dagar! Det känns skitlite. Vissa dagar kan jag knappt vänta tills den kommer ut! Jag är så otroligt nyfiken på vem det är som ligger där inne. Vem det är som hickar stup i kvarten (kan driva mig till vansinne med det där hickandet! Tänk er själv att nån står och "pickar" er i magen!) Vem det är som får sånna konstiga "ryckningar" hela tiden. Jaa vem är duuuuu? :)

För nån dag sen så kändes det som att den satte sig rakt upp. Med huvet upp mot min navel liksom.. Jag låg alltså ner. Ena sidan av magen stog rätt upp som ett spjut, medans andra sidan var platt. Helt sne! Och det var inte skönt! Spände liksom! Jag försökte buffa och peta på den för att den skulle ändra position, men icke. Så skulle den minsann ligga.

 

Här kan ni se liiiite av bristningarna jag fått på "kärlekshandtagen". Syns dock inte så bra på bild. Är mycket värre i verkligheten. Tattoon har även fått sig några bristningar. Så om jag tyckte linjerna var oskarp och ojämna innan så är det inget mot för nu! ;) Dock tror jag inte det är något man tänker på om man inte kollar noga. Ska ju ändå fixa till den nångång i tiden!

 

Jag har börjat samla på mig vätska. Min dr martens skor är nu ett minne blott! Buhuu! Dom är ju så smala och trycker åt nått så fruktansvärt! Tänkte prova ett par andra kängor/stövlar igår. Men dom fick jag inte ens på mig!! Så dom fick åka tillbaka ner i flyttkartongen på engång. Nä, jag får nog köpa ett par uggs ändå!

Även händerna är svullna. Om jag knyter fingrarna så känns det. Syns dock inte så mycket! :) Bara att invänta elefantfötterna nu då! haha!

 

Har även fått en hormonrand på ovansidan av naveln. Jag har alltid haft en rand under, även då jag inte var gravid.

 

I november ska vi ha en planeringsdag med gnarpsgympan. Som avslutas med middag och spa i mellanfjärn. Åååh vad skönt tänkte jag. Tills jag kom på det: Bikini är säkerligen klädkoden. Fy fan! Jag vill verkligen inte visa mig i bikini just nu. Vet inte ens om jag har några bikinitrosor som passar röven jag samlat på mig. Eller att jag gått upp i vikt stör mig inte. Men bristningarna och framförallt celluliterna känns inte lika roligt att visa upp. Aja! 

 

En sak som jag tycker är lite konstigt är att när jag är på jobbet så orkar jag ju springa fram och tillbaka, runt runt. Ibland är jag så jäääkla peppad att tömma dom där hästarna (klädställningarna kallas för hästar för er som inte vet), och städa och göra fint!! Visst har man nån dag då man känner att man inte orkar ett skit (helst innan lunch!!), men det har man ju i vanliga fall också.

MEN när jag är hemma så går allt i snigelfart. Känner mig helt orkeslös i kroppen och vill bara lägga mig ner hela tiden. Ibland är det knappt att jag orkar stå upp för då känns det som benen kommer vika sig på mig vilken sekund som helst. Varför är det så? 

Var hos Mia för nån dag sedan och kollade på (haha! Jag erbjöd mig faktiskt att hjälpa till, men det går inte när det bara finns en pensel! :P) när hon målade i Livias rum! Och jag orkade inte STÅ och kolla, utan jag fick sätta mig på en stol, och även det kändes ansträngande. Sen vaknade Livia och efter att ha hållt henne i 5 min gick jag och hämtade en madrass hon kunde ligga på. Jag orkar inte ens hålla i den söta lilla människan som inte väger nånting. 

Ryggen har börjat protestera också. Jag kan knappt sitta och äta middag på köksstolen för då värker den! Kan inte ligga i soffan utan att ha en kudde i svanken för då skriker den av smärta efter ett tag.

Men men.. Jag ska väl vara glad ändå. Finns ju dom som har problem med foglossning mm, så dom blir sjukskriven. Själv känns det som jag kommer kunna jobba fram till förlossningen! ;) Har iaf. siktat in mig på att jobba november ut! Sen kan det ju faktiskt vara skönt att vara hemma och vila 2-3 veckor innan? Eller vad säger ni som fått barn redan? :) 

 

Nu är det slut klagat! Ciao!