Snittet

När man kollat/läst om andra som gjort snitt och ser att dom är jättenervös och till och med ligger och gråter när det är dags, gör att jag börjar fundera på ifall jag inte förstod/förstår att saker kan gå fel?! Jag var inte alls nervös, som jag skrev i förlossningsberättelsen så kände jag mig bara lättad att slippa värkarna.


Tycker kejsarsnitt var väldigt behändigt må jag säga. (Även fast jag är lite besviken såhär i efterhand att det inte blev normal förlossning) Jag kände då ingenting. Typ som dom beskriver här uppe. Sen ett enormt tryck när dom drar ut bebisen, men det var inte obehagligt på nått vis tycker jag :)

Och efteråt var det inte heller så farligt. Visst det gjorde ju ont! Man har ju opererats! Men vissa har ju så ont av en vaginal förlossning efteråt att dom inte ens kan gå. Jag var uppe och gick samma kväll, böjd framåt visserligen. 

Nu några månader efter är jag helt som vanligt. Lite bortdomnad ovanför snittet men det är tydligen normalt och kan ta flera år innan man får tillbaka känseln helt. Ärret läker också fint. Alldeles rakt och fint är det :) Dock väldigt rött nu men det bleks väl med tiden. Skulle det inte göra det så är inte det hela världen heller, stör mig inte på det som jag gör med bristningarna. 


Väldigt dålig bild men såhär ser det ut idag. Lite på gränsen ifall jag kommer kunna dölja det med troskanten, men jaja :) Det kan jag stolt visa upp för det visar att Ellen kom ut därifrån ;) Något jag inte kan säga om bristningarna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0