Åhhh sömnen!!
För exakt 9 månader sedan upptäckte jag att jag fått några bristningar på magen. Höll på grina ihjäl mig. Tänk om man visste då, att det är det minsta jag bryr mig om nu. Tänk om jag vetat då att om 9 månader kommer du vara så trött så du vet inte om du ska skratta eller gråta.
Vilken helvetes jävla nattjävel! Vet inte ens hur många gånger jag varit upp i natt!! Vid halv fem var Ellen otröstlig. Så vi gick upp och gjorde välling. Hon åt och grinade om vartannat! Tillslut tog jag henne till min "säng" (madrass) men det blev inte bättre. Hon grinade nonstop i en timme!!!!! Sen lär hon ha somnat av utmattning. Spelade ingen roll hur mycket jag sjöng för henne, smekte henne över håret/på kinden/magen. Nada! Sen sov hon en halvtimme innan hon tyckte det var dags att göra morron.
Fy fan vad det inte blivit som jag trodde. Inte för att jag trodde det skulle bli skitlätt! Klart jag hade räknat med grin och vakna nätter. Men inte såhär länge! Och inte så mycket som det varit! "Jag skulle aldrig klara av att ha en unge som har kolik!" Sa jag innan jag fick barn. Jo, klara av det gör jag. Det är ju bevisat. Men det har inte varit utan svett, tårar och sömnbrist!
Vi hade ju en period då allt var okej. Hon var väl som vilken unge som helst. Men nu är hon så grinig. Helst nätterna. Hoppas det är nån mer tand som spökar, och att det är därför. Om man bara kunde få veta det. Då skulle iaf jag ha mer tålamod tror jag.
Jag vet att jag är en jävla gnällkärring och att ni lär vara sååå jävla less på att läsa detta om och om och om igen! Jag blir less på mig själv ibland "men kan jag hålla käften!" Haha!
Men det här är det jag gör dagarna ut och dagarna in! Finns inte så mycket annat att skriva om. Plus att det är skönt att skriva av sig. Gnälla av sig lite.
Kommentarer
Trackback
