"Tänk att vi kommer ha en tonåring.."

Fixade bloggen lite snabbt nere i fjärn och jag blev rätt nöjd faktiskt! Enkelt och bra! ;) Bilden har min syster Therese knäppt, jag har bara ändrat den till svartvit! :) Som ni ser så har jag blivit lite små besatt av beige! Love it! På allt! Så fort det ska väljas färg så säger jag beige! haha!
 

 
För nån dag sedan pratade jag och Pär om ålder osv. Eller det var väl mest jag som babblade på om mina funderingar och han "lyssnade" ;) Jag sa iaf. att jag har inga problem med att fylla 30, men när det börjar närma sig 40 kommer jag nog inte tycka det är så roligt att bli äldre längre. "Hur gammal kommer vårt barn vara när jag är 40? ....17 år!" "Shit!! Tänk att vi kommer ha en tonåring sen!!"
 
Tycker det är helt sjukt om man tänker på det nu! :P Att dom växer ju upp dom små liven och blir trotsiga tonåringar. Det var en på jobbet som sa till mig "Jaa, hoppas du får en pojke! Tonårsflickor är inge roligt!!" haha!
Sen kollade jag och P på teven på nån serie och då skrek ungen att hon hatade sin pappa och han skrek samma tillbaka. Så jag frågade Pär om han skulle kunna skrika så till sin unge, att han hatar h*n. Det trodde han inte att han skulle göra. Skrika javisst, men inte att han hatar den.
Jag skulle nog kunna göra det! haha. Näe, men tänk er själv. Att ungen smäller igen dörrn och skriker "FY FAN VAD JAG HATAR DIG!!" "Ja men jag hatar dig jag med!!" Kan jag tänka mig att jag skulle kunna skrika tillbaka! haha. Usch vad hemskt! Det gör man ju inte egentligen (hoppas jag), men man kan nog bli riktigt förbannad kan jag tänka mig.
 
Jag blir lite blödig bara Therese säger åt Mejja på skarpen. Vill bara springa till henne och krama och pussa på na! Även fast jag vet att det blir värre då. Dom måste ju lära sig. Och jag kommer nog vara exakt likadan mot min unge, tålamodet tar ju slut nångång. Man har väl lite mer tålamod med andras ungar än sina egna kan jag tänka mig ;)
 
Nää, nu vill jag inte ha nån tonåring än på 13 år. Jag vill ha en mysig liten bebis :) I morse låg vi i sängen och Pär kände på sparkarna i magen, "fan vilka sparkar.", då blev jag nästan lite blödig och längtar nått så otroligt tills vi ligger tre i sängen på morron och myser :') Och sparkandet har fortsatt idag. Jag sa imorse "ja, men jag tycker inte den sparkar lika hårt längre.." Men dom orden har jag fått äta upp idag, för tusan vad den har livat om och sparkat. Nästan lite jobbigt ibland! haha. Fast näe, mest mysigt :)
 
Tre månader kvar... suck.

SÅÅÅ TRÅÅÅKIGT

Fy fan, det här har nog varit den tråkigaste dagen på länge.
Fy tusan, så tråkig att jag tog mig till att städa toaletten.. Fy!
Har suttit och väntat hela dagen på att någon ska komma och byta
lås. Men ingen har kommit. Dom skulle ju göra det onsdag eller
torsdag?!?! Aja.. Skitsamma, det gör väl inte så mycket.

Näe fy tusan! Nu längtar jag till Julafton. Mys! Har faktiskt fått lite
julkänslor idag :)

Vet ni vad jag kommit fram till idag föresten? Att jag kommer dö av
en paikattack. Förut en kväll när jag låg och försökte somna började jag
tänka på sommaren. Och båtar, och kraschar, och skador, och död!
Pär vill ju ha en större båt och det är inte bra för mina nerver. Jag tänker
inte att det båten kommer gå bättre när det är lite sjögigt, nej jag tänker
såhär: Större båt, större krasch!
Jag tror ingen förstår hur det känns när jag tänker på detta för jag är verkligen
livrädd! Det gör ont i bröstet på mig när jag tänker på detta! FY!
Och nu när det kommit så mycket snö, ja, då ska ju skotern fram såklart! Suck..
Sen kom jag tänka på en till sak, hur tusan ska det bli när man får barn då?
Mina barn kommer ju aldrig få göra nått! hahahaha :D
Och Pär som vill köpa minifyrhjulingar och miniskotrar åt dom. Hur ska det sluta?
haha. Ändå vill jag absolut inte att dom ska bli som jag och vara rädd för allt.

Näe, får väl börja lite med maten kanske..

VEM SKAPADE YTLIGHETEN ?

Vem var det som kom på att man ska sminka sig för att bli fin?
Vem var det som kom på att man ska gå till frissan för att klippa en snygg frisyr?
Vem var det som kom på att man ska ha snygga kläder på sig, ist för att klä sig i 
det som är bekvämt och värmer?
Vem var det som kom på att man måste tänka på vad man äter ist för att vara glad
att man får äta sig mätt varje dag?
Vem var det som kom på att man ska raka bort allt hår på kroppen, som faktiskt är
där av en anledning?
Vem var det som kom på att långa naglar är snyggt?
Vem var det som kom på att man kan måla naglarna för att få dom "snyggare" ?
Vem var det som kom på att man kunde färga håret, för att ens egen färg inte var lika snygg?
Vem var det som kom på YTLIGHETEN ?

Hur kommer det sig att alla dessa frågor nästan bara passar in på tjejer??
Varför är det tjejerna som "ska" vara så ytliga? Killarna behöver ju inte göra mycket, fixa
håret är väl det enda dom behöver göra, haha :P Nu finns det ju killar som gör det mesta
av det här ovan också, men nu tänker jag på dom härifrån :P
Näe, men allvarligt, vem FAN var det som kom på att det skulle vara såhär? Den måste ju vara
knäpp egentligen. Tänk vad mycket pengar och skit man kan lägga ner på ytligheten, som faktiskt
skulle kunna gå till något bättre.

Varför lever man inte som "förr i tin"? Tänk så mycket enklare det hade varit.
Man behövde inte bry sig så mycket om hur man såg ut.

LÅNGA DAGAR GÅR FORTARE ÄN KORTA DAGAR

När jag läser andras bloggar om att dom slutar skolan så sent och
att det är så jobbigt, så tänker jag jämt. Ja, men prova på att sluta
klockan sex då! :P

Men jag tycker inte att det är jobbigt att sluta så sent?! Dagarna går så
fort och vips så är klockan dags att åka hem :)
Men när jag gick i skolan och såg att man skulle gå till fyra så suckade man
djupt! Dom dagarna gick sååå segt och var så tråkiga.
Dagarna på Cubus går fort och det är roligt =) Det är nog det som är skillnaden,
nu har jag valt själv vad jag vill göra.
Det har man ju iofs. också gjort i gymnasiet, dock kommer man ju inte ifrån
dom tråkiga ämnen som gör att dagarna går så segt.

Det är lite roligt ändå att längre dagar går fortare än korta dagar :P Iaf. så är/var
det så för mig :)

Jag saknar skolan lite ändå på ett vis, när man vaknar en morron och är tröttare
än tröttast
och vill helst bara ligga kvar och sova några timmar till. Det kan jag ju
inte göra. När man gick i skolan behövde man bara se till att vakna innan tolv och
ringa och sjukanmäla sig. Det kan man ju inte göra nu..
Dock är det bara på morron jag är trött, det går över så fort jag kommit ur sängen =)
Jag brukar kolla lite på tv innan jag kliver upp så jag ska bli pigg.
Det brukar vara "Hitta hem" och "Ellen" på mornarna :)

VEM ÄR DU ?

Denna vecka har mitt humör varit upp och ner precis hela tiden!!
Det är jobbigt. Ena sekunden kan jag vara överlycklig och andra kan jag
vilja sätta mig ner och bölgrina! Varför? Jag har ingen aning..
Ibland är det även båda känslorna samtidigt?! Jag känner mig jätteglad för
en sak men samtidigt så känner jag mig grinfärdig?!

Jag tror att man måste "grina ut" (eller Gråta ut om man ska vara fin i kanten :P)
ibland. Bara för att få ut det, man kan inte gå runt och vara glad hela tiden.
Det spelar ingen roll om man är världens lyckligaste, världens olyckligaste eller
vad man nu är. Grina måste man göra ibland. Även om man inte har något att vara
lessen för.

Jag kommer ihåg ett avsnitt av Alla älskar Raymond (haha) Då såg Ray Debra sitta
och grina i soffan och han frågade varför och var orolig för henne. Men hon grinade
inte av någon anledning "jag kännde för att grina och då gjorde jag det"

Nu låter det som att jag sitter och bölgrinar här på andra sidan skärmen, haha. Men
så är det inte :) Även fast jag just nu är på väldigt depphumör.. Jag har min påse
med chips! ;)

Men jag tycker det är jobbigt att ena sekunden kunna vara så jävla glad och ena helt
depp. Speciellt när det har varit hela veckan.. Kanske för att jag är trött?! Inte van vid
att jobba hela dagar och sover för lite?! Kanske det kanske..

Just nu vill jag bara göra nått, vad som helst! Bara nånting!!

DO YOU WANNA BE ON TOP ?

Jag började fundera lite när alla lägger ut bilder på sin statistik och visar
att dom har så många läsare. "Nu har jag haft besöksrekord!!!"
Visst jag kan också bli lite "smickrad" när det är många läsare. Men samtidigt
så blir jag fundersam. Vilka är det egentligen som läser min blogg? Varför vill
dom läsa min blogg?!

Jag skulle aldrig vilja bli en "storbloggare" med flera tusen läsare om dagen.
För jag tycker att jag är personlig i min blogg och när jag skriver då skriver jag som
att jag skulle berätta det för en kompis. Jag räknar liksom med att alla vet vem jag
är och vilka jag umgås med är osv.
Jag kan förstå att om det är folk som inte känner mig som läser så har dom inte en
susning
om vad jag skriver om. För jag räknar liksom med att dom flesta känner/är
bekant med mig =)

Det känns även som att alla strävar efter att just bli en "storbloggare". Iaf. dom flesta.
Visst det kan väl vara kul det också kanske. Men om jag någon gång skulle bli det
(vilket aldrig skulle hända :P men nu menar jag OM) så skulle jag inte skriva lika personligt
som jag gör nu. Då skulle jag hålla mig till ett ämne och enbart det..

Sen när jag läser någons komentarer och ser "Ska vi följa varandra med bloglovin?" så
börjar jag bara skratta. Herregud! Man följer väl en blogg för att den är bra och intressant,
inte för att man ska få fler att följa sin egen blogg? eller?!

Vet ni föresten att en blogg inte är menat som en dagbok? =) Från början var det ju
meningen att man skulle skriva om t.ex. mode eller nått. Inte om sig själv.. :)


Vad tycker ni? Vill ni bli en "storbloggare" eller är
ni nöjda med att bara vara en "Vanlig" bloggare? =)


HUR LÄNGE LEVER BLOGGEN ?

Jag har funderat lite på hur länge man kommer att blogga. Jag menar,
jag kan inte se mig själv när jag är t.ex 50 år och sitter och bloggar. Det tror jag inte.
Men undra NÄR man kommer att sluta, vad som får en att sluta.

Jag tror nog att när man fått barn så blir det mindre bloggande och tillslut "dör" bloggen.
Kanske inte med sitt första barn, men kanske andra ?! =) Vad tror ni? Tror ni det påverkar
bloggen?

Jag har jämt sagt att när jag får barn ska jag inte bli en sån som lägger upp tusen bilder
på sitt barn. Jag säger inte att det är nå fel att göra det, men jag kommer inte göra det!
Man vet aldrig vem som sitter på andra sidan skärmen och kollar, och barnet får heller inte
välja om den vill att bilderna ska ligga ute så att alla kan se dom. Näe, det vill jag inte.
Dock kan man ju tänka sig att nån enstaka kommer visas. Men det vet man ju aldrig. Man
kanske inte ens har bloggen kvar då?!

Men iaf. Jag har ingen som helst aning om hur länge min blogg kommer att finnas kvar :)
Man vet ju aldrig, man kanske sitter där som en gammal tant ändå?! haha

Vad tror ni? Hur länge kommer eran blogg att finnas? =)

OM JAG FICK GÖRA DET JAG VILL

Nu när vi målat så mycket så började jag tänka lite :P

När man gick i nian och skulle välja till gymnasiet så ville jag faktiskt gå bygg.
Med inriktning på måleri. Så när man skulle prata med syv (heter det så?? :P)
sa jag det. Men hon verkade nästan bara håna mig för att jag ville gå det?!
"Du vet att man måste vara stark för att gå bygg?!"
Jaha? Och? Är det inte hon som ska stötta en och få en att gå det man vill?

Iaf. när hon sa så, så känndes det ju inge kul att välja det. Jag tappade typ tron
på mig själv, att jag kunde gå bygg. Jävla kärring!

Hade jag fått valt om gymnasiet nu så hade jag lätt valt det!
Men ist. fick jag gå något som jag bara gick för att jag visste inte vad jag skulle välja
annars. Jag är inte alls intresserad av konst. Sömnpiller tycker jag. Visst jag tyckte det
var roligt att teckna, FÖRUT. Nu gillar jag det inte alls. Och konst har jag aldrig varit intresserad
av. Jag skiter väl vem som målat tavlan eller vilken färg han använt osv. BLÄ!

Jag har alltid velat ha ett "riktigt" arbete. När man verkligen arbetar. Med kroppen.
Man rör på sig och GÖR saker. Jag vill arbeta och komma hem och känna att jag gjort 
nått vettigt. Det har jag jämt sagt. Men den där kärringens ord sitter kvar i bakhuvet ändå.

Tänk om jag aldrig pratat med henne, utan valt det jag faktiskt ville välja...

ÖPPNA EGET

Idag vid middagen (haha) så sa dom på radion att 2010 så kommer
ett x antal (kommer ej ihåg vad dom sa) att bli av med jobbet.
"Ja, snart är det väl ingen som har jobb" Säger jag. "Jodå" säger Pär.
"Ingen som kommer att få jobb iaf." Fortfarande depp över att jag inte har nått.
"Du får väl starta eget då!"
JA! Det skulle jag vilja göra! Jag skulle lätt kunna öppna ett Café eller liknande,
hur kul skulle inte det vara?! =) Dock är detta bara en dröm och något jag nog
aldrig kommer att göra. Eller nog, Aldrig. Inte för att jag inte vill, men för att jag
vet att det aldrig kommer bli av.
Men det skulle vara jävligt kul! När man skrev "Min barndom" i Högstadiet så
skulle man ju skriva om vad man gjorde om typ 10, 20 år (var det "min barndom"
man skrev om det i?? aja) Då skrev jag iaf. att jag skulle ha öppnat ett eget
Café i Gnarp
. haha :D Det kanske är "ment to be" :P
En till dröm att skriva på listan.

Mamma och jag sa ju att om Pappa blev klar med sitt 50-talsrum till sommaren
skulle vi baka "gamla" kakor osv. Alltså sånna som var "populär" då. Eller vad man
säger, ni förstår väl? och sälja där. Och ha som ett litet café där. Det skulle nog vara
kul, det kommer ju folk och ska titta på den där macken hela tiden tycker jag =)
Men nu är det ju inte klart, det där rummet.

Pär sa iaf. att de tre jobb som var mest eftertraktad (?) just nu var: Nånting, haha!
Dom ska ju bygga en bro i sundsvall så man slipper åka genom stan när man ska
till Birsta. Så dit behövde dom jobbare. Sedan sånna som kör grävmaskin.
Och sist men inte minst Lastbilsförare, helst tjejer =) För dom kör lugnare och kör
därför mer miljövänligt. Så jag kanske skulle satsa på att ta Lastbilskörkort?! haha.
Det är bara att glömma! Jag skulle aldrig kunna köra en Lastbil. Eller framåt kanske
jag skulle komma, men backa är en annan femma! haha :D

FANHELVETESJÄVLASKIT

Jag har funderat på det här med svordomar. Ibland har jag läst
att folk ska sluta svära, att dom bli bättre på det.
Men varför ska man inte svära? Tycker dessa folk att det är så
fult att kläcka ur sig en svordom att dom måste sluta? =)

Det går nog inte en dag utan att jag svär. Spelar ingen roll vad jag
är på för humör är jag glad låter det väl "Fy faan va bra" är jag på
dåligt humör blir det "jävla skit!".
Jag tycker inte det är fult att svära, jag tycker det är ett sätt att uttrycka
sig på. Jag tänker inte ens på det, att jag svär. Nu svär jag väl inte
överdrivet mycket som det kanske låter. haha. Men ett ord slinker in
här och där.
Och jag tycker inte det är nå fel med det..

Men tycker man det är fult och man kanske helt enkelt inte vill svära,
så gör man inte det. MEN what's the big deal?

KOMPLIMANGER

Jag har alltid varit jättedålig på att ta emot komplimanger. Jag
vet inte varför. Men jag blir obekväm, samtidigt som det känns
jävligt bra :P
T.ex. om någon säger "vad fin du är idag!" Då blir jag obekväm. Jaha,
vad ska jag säga nu "Desamma" eller bara "tack" eller vaaaad? :D haha.

Men jag måste säga att en sak Pär sa till mig förut värmde så jävla mycket :)
Han sa "Du behöver faktiskt inte ha så mycket smink och sminka dig hela tiden.
Jag tycker du är fin som du är.."
Jag vet inte vad ni tycker, men det fick mig att må skitbra! Eftersom jag känner
mig skitful och sunkig utan smink.
Det är nog den finaste komplimangen jag någonsin fått =)
Åhh, bara tanken av detta gör att jag vill hoppa på min goding nu och krama
och pussa sönder han =D
I LOVE YOU <3

SKITSNACK

Vi pratade om varför man snackade skit om folk förut.
Och några sa att det var för att man har dåligt självförtroende
och måste klaga på alla andra för att känna sig själv bättre.

Men näe. Jag håller inte med. Jag älskar att prata skit om folk.
Ja, hur dum jag än låter så tycker jag det är kul. För det finns
verkligen människor jag inte tål.
Men jag har inte dåligt självförtroende för det?! Jag trivs jävligt
bra med mig själv faktiskt :P

Alla snackar ju skit, har alla dåligt självförtroende då eller? Näe,
det tror jag inte.. Och jag tror inte det är därför man snackar skit.
Det är för att det är kul, helt enkelt! =)

så, det tycker jag!

GRUBBLARE

Det finns nog ingen som grubblar mer än mig. Jag kan sitta
skitlänge och tänka över en sak om och om och om igen!
Sen är jag så jävla rädd också. Jag fattar inte varför. Det känns
som jag får panik ibland när jag tänker på vad som kan hända.

Som härom kvällen låg jag och tänkte på midsommar. Fan va kul,
tänkte jag. Hoppas vi åker upp till Gårdsjön igen. Men sen började
jag tänka. Då kommer vi säkert åka ring. Och då kommer någon
annan att köra när Pär ska åka. Och dom vet inte riktigt vart grunden
är så då kommer dom köra på dom och allt kommer gå fel!
Alltså jag får panik bara jag tänker på det!! Jag fattar inte!
Varför? Varför måste jag sitta och tänka på allt som KAN hända?

Mamma sa till mig igår att tänka positivt och inte vara så rädd. Men
det hjälper inte.

Jag har alltid tänkt såhär och kommer nog alltid att göra det.

SÅHÄR VILL JAG BO

Åh, har suttit och kollat på massa kökssaker/badrumssaker
nu. Och gud vad jag vill köpa allting! haha =)
Fast egentligen så skulle jag vilja ha med mig en designer
som kan säga att "näe, det där kan du verkligen inte ha tillsammans"
osv. Så man inte köper saker och sedan blir det skitfult.
Men jag vill inte att nån gör om åt mig utan att jag vet hur det blir.
Man vill ju vara med och säga hur man vill ha det =)

Nej, vi ska inte flytta! :P Inte än.. haha. Jag får bara ryck ibland
att sitta och kolla på sånnahär saker =)

Jag vet iaf. vad jag vill ha. Sovrummet ska vara romantiskt. Typ som
Therese och Andreas har. Vitt + rosa =)
Köket ska vara gammaltinrett men endå modernt, på nåttvis :P
Jag vet iaf. att jag vill ha mörkbruna köksluckor och vitt kakel =)
Tror jag iaf. i mitt huve ser det bra ut iaf. Sen vet man ju aldrig hur det
ser ut i verkligheten. Något som jag absolut inte vill ha är träfärgade
luckor med massa kvistar som syns. USCH! Det gillar jag inte.
Vardagsrummet ska vara mörkt/varmt och mysigt =) Där vill jag inte
ha ljust! Där ska man mysa och slappna av.

Pär berättade att han ville ha stooora fönster i vardagsrummet. Eller
en glasvägg helt enkelt, eller riktigt stora fönster.
Jag tror det är meningen att vi ska bo ihop. haha. vi vill allt lika!
Vem vill inte ha stora glasfönster/glasvägg? Det känns ju så lyxigt på nåvis.
Men jag måste absolut ha persienner som man kan dra för på kvällen.
Annars kommer jag tro att nån står och stirrar på mig, det gör jag
nu också :P

Badrum vet jag inte riktigt. Bara det är kakel och sånt så duger det! :D
Men vi vill ju ha drömbadkaret/dushcen också! Det är ett badkar med
glasdörrar som man kan öppna ifall man bara vill duscha, så slipper man
kliva över kanten. och vill man bada, ja, då är det bara att stänga dörrarna.
Men jag kommer inte ihåg vart vi såg det?! Kan tänka mig att det kostade
en förmögenhet!

Undra om man kanske ska börja spela på lotto? haha =)
Skulle ju inte sitta helt fel med någon miljon! :P

ÄR JAG PÅ RÄTT SPÅR ?

Jag tror faktiskt jag är på helt rätt spår.
Jag vill ju plugga vidare till lärare, och jag tror jag skulle
trivas skitbra som det. Enda sen jag gått i högstadiet så har
jag velat bli lärare. Kul att lära känna alla barn och få lära ut
saker. För är det nånting jag tycker om så är det att lära folk
saker! haha =)
På Arbetsmiljö och Säkerhet t.ex. Där lär jag mig skitmycket och
jag tycker det är jätteroligt och intressant.
Sen så fort jag kommer hem måste jag berätta för Pär vad jag
just lärt mig. Oftast vet han redan det, och då är det inte så roligt.

Jag pratade med Sara idag på textilen om vad som händer efter
gymnasiet. Hon sökte bara för skojs skull. Hon trodde inte ens att
hon skulle komma in. Hon ville jobba lite innan. Men hon kom in.
Och tänkte att om hon bara tog sig genom första året så kan hon ta
ledigt ett år sedan. Men det ville hon inte, för det  var så annorlunda
mot för att gå i gymnasiet.
Och det tror jag också att det är. För då har man ju valt själv nått man
faktiskt är intresserad av.

Det jag tänker på är att jag vill ha barn! haha. Det är det som tar emot.
För man blir ju fattig student igen då.. Sen har man ju inte tid att ta hand
om ett barn medans man pluggar heller.
Men iofs. så kan man ju ta ett år ledigt. Men då blir det ju kärvt med pengar
ändå.
Jag skulle vilja plugga på distans. Då kanske man kunde ha nått extrajobb
också. Även fast mycket av tiden kommer gå åt att plugga.
Det som också tar emot är det jävla studielånet man kommer att få.
Man får ju 2500 kr i månaden. Sedan kan man låna max 5000 kr i månaden.
alltså 7500 kr i månaden.
Benny (syv) sa att man kunde räkna med ett studielån på ca. 150 000.

Ahh! jag blir galen! jag vet inte hur jag ska göra. Men det är väl ingen panik
egentligen. Jag hinner ju plugga vidare senare i livet också =)

Men jag vill verkligen bli lärare.

ÅNGEST

Vi har väl alla nångång haft ångest för något vi gjort?!
Eller har jag fel?
Jag hatar det, jag kan nöta på det så länge och tänka "Varför
gjorde jag det?" Eller "Varför sa jag så?"

När jag tänker på nått jag har ångest över så gör jag jämt en min.
Haha. typ som att jag ätit nått surt eller nå! :P
Sen sitter jag jämt och tänker på vad jag ska säga/göra ifall nån
frågar mig om det jag gjort/sagt.
Fast nu låter det som jag gjort nått jättedumt men det tror jag inte
att jag har gjort. Bara nått som är lite småpinsamt.
Men jag vill ändå ha en bortförklaring för att slippa bli hånad.
För är det nått jag hatar så är det att bli hånad. Det spelar ingenroll
vem det är som hånar mig. Jag hatar det! Jag kan bli skitsur, även
fast jag inte visar det.

Men man får ju också tänka att gjort är gjort, det går inte att göra
nånting åt det man gjort/sagt. Det spelar ingenroll hur mycket man
nöter det i huvudet om och om igen. Det går inte att ändra!
Men det är ju inte alltid så lätt att tänka så...

KAN DU BEVARA EN HEMLIGHET ?

Jag satt och tänkte förut.
Hur ska en riktig vän vara egentligen?!
Jo, först och främst ska den kunna bevara en hemlighet.
Berättar man något i förtroende till denna person ska inte
han/hon berätta det för någon annan.

Jag har berättat saker för en vän som denna sedan berättat
för andra. Det känns bara; Jahaa?
Ifall man sagt något som handlar om en annan person och denna
person
kommer sedan och frågar om man sagt det eller inte?
Då står man där med svansen mellan benen och vet inte vad man
ska säga.
Jag har aldrig orkat säga till den vän som berättat att jag tyckte hon
gjorde fel.
Nu säger inte jag att jag är en ängel och aldrig har skvallrat vidare
nånting. Men jag tycker inte jag sagt något som man verkligen inte
ska berätta.

Men nu berättar jag ingenting som någon berättar för mig i förtroende.
För jag vill inte att nån ska göra så mot mig.
Men jag berättar inte heller lika mycket för någon längre.
Den enda som jag berättar saker för är Elina. Hon är nog den som vet
mest om mig just nu. Och självklart Pär..
Dom två litar jag verkligen på. Självklart finns det andra som jag litar på
också :) Så känn er inte bortglömda =) Men som man inte pratar med lika mycket..

Hur är du? Skvallermaja eller inte?

DAGBOK

Mamma sa en bra sak förut.
"När ni var liten och jag också. Då hade man en dagbok med
lås som man gömde, och ingen fick läsa. Nu skriver alla öppet på
internet så alla kan läsa"

Och det stämmer ju. Bloggen är ju egentligen inte ens till för att vara en
"dagbok", eller hur?
När man var mindre skrev man ju saker man inte ville att andra skulle
se (även fast alla nycklar passade i alla lås :P haha)
Men varför har vi blivit så öppen med allt? Ska man verkligen berätta allt
för alla?
Jag tror nog inte att man tänker på att alla faktiskt kan läsa ens blogg.
Och ibland skriver man nått i farten och tänker inte riktigt på vad man skriver.
Jag tänker jämt (oftast iaf.) på vad jag skriver. Så att ingen ska ta illa upp
eller bli arg/sur. Jag kan t.ex. börja skriva ett inlägg om att jag saknar en
vän. Men sedan när jag ska till att publicera det så känner jag mig dum.
Tänker alla mina andra vänner "Jaha, saknar hon inte mig??" då ? :P
Så det blir bara sparat som utkast.

Jag hittade min gamla dagbok när jag var hem en sväng förut.
Haha. det är nästan pinsamt att läsa vad jag skrivit.
"Nu har jag spelat TV-spel men Therese och pappa skulle titta på Ishockey
så jag fick sluta. Men jag tror att jag ska åka rullskridskor framför dom ist.
hahahahah"
HAHA :D Jag åkte jämt rullskridskor fram och tillbaka från teverummet till
köket och tillbaka igen :P
 "Hur vet man att man är kär egentligen?" haha, det hade jag också skrivit :P
Dummer :P
Och det roligaste " THERESE!! Om du har läst min dagbok vill jag veta det
NU!!! Kryssa i här om du har det! (åsså var det en ja och en nej ruta)"
hahahaha.

Aja..

Adios!

FREDAG IGEN

Det har gått fort nu, redan fredag igen.
Det är sjukt vad tiden går fort nu!

Igår pratade vi om hur man kommer se ut om ca.
10 år. Jag kan inte ens föreställa mig mig själv med ett
jobb (som jag vill ha), som mamma, som gammal.
Ja, allt som kommer att hända kan jag inte föreställa mig.
Fast iofs. så kunde jag inte föreställa mig att ha en
pojkvän förut heller :P Jag kommer ihåg när Simone blev
tsm med Jimmie och Mia med Eddie. Och dom åkte på
"par-bio". Jag var så avundsjuk och jag trodde aldrig jag
skulle få en pojkvän.. :) Men nu har jag världens bästa! <3
Iaf! Jag hoppas jag får ett jobb jag verkligen trivs med.
Jag vill ju plugga vidare, men jag vet inte.. Vi får se.
Jag har kommit på ett till namn som jag vill att mina barn
ska heta, ett till tjejnamn. haha =)
Jag älskar att fantisera om framtiden. Men jag kan ändå inte
tänka mig att vara där själv..

Aja, nu måste jag göra mig redo för plugget! ;)

See You!


VILL VARA LITEN IGEN

Ibland så vill jag vara "vuxen" nu på direkten! ha hus, jobb, barn,
vara gift. osv.
Men ibland så vill jag vara liten igen. Efter att ha kollat på alla kort
när vi var små så vill jag det! =)
Tänk när man fick veckopengen och fick åka och köpa godis på fredan!
Ja, dom flesta hade kanske lördagsgodis men vi hade "fredagsgodis"
haha =)
Och bara sitta och mysa, visst det kan man väl nu med, men inte på
samma sätt som när man var liten och "oskyldig".
Man var hemma med mamma och pappa och myste i soffan.. Somnade
oftast så mamma fick bära upp en till sängen och lägga en =)
Kanske läsa en godnatt saga, Therese och jag brukade turas om
varannan natt vilket rum hon skulle läsa i! haha =)

Sitta hemma och kolla på Lingo och äta chips och godis, och skratta åt
Patrik som ligger däckad i soffan och pratar i sömnen! haha =)
Ja, då kanske inte Therese var så oskyldig längre, men jag var nog det
iaf =)
Framför allt äta godis och onyttigheter utan att får skuldkänslor för att
man kanske lägger på sig några kilo!

Leka, bada, ja allt! Det var så mycekt roligare och lättare då :P

Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och vi var på trollhälla
(för er som inte vet; stora stenen nere i sörfjärn precis vid bron)
och jag såg en nyckelpiga jag ville ha. Så mamma höll i mig i fötterna
medans jag sträcker mig efter den. På nått vis så lyckas jag slå
ansiktet mot stenen så en tand går av. (gick den av?? tror det)
Sen kommer jag inte ihåg nått förrens jag satt i knä på mamma inne
på toaletten hemma och blöder ur munnen, medans mamma försöker
få i mig vatten.
Tänk va skönt när man var lessen så var det enda man behövde göra
att springa till mamma så tröstade hon en, sen var allt bra.


Det här hade ju varit en bra "familjebild" om jag hade suttit still och pappa
hade varit med. Men jag tror det är han som knäpper kortet?!

Tidigare inlägg
RSS 2.0