Vabruari indeed
Jag förstår varför februari kallas "vabruari". Är det inte magsjuka så är det förkylning from hell. I tisdags blev Ellen dålig på dagis. Hade 38 i temp, som senare blev 39 och 40. Så har det hållt på fram tills idag. Tur att Pär var hemma onsdag torsdag och jag var ledig fredan då han var på kurs! Så man slapp vabba då.
Sen har det lagts till en hosta som inte är från denna värld också. Har tyckt så synd om Ellen. Man ser hur ont det gör att hosta. Och hela hon har varit helt skakis av febern.
Och jag måste säga att på torsdagkväll var jag såå jäkla trött så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Efter fyra nätter med alldeles för få timmars sömn och jobbat 6 dar i rad, var jag inte kaxig.
Men idag är hon på benen igen, men fortfarande har hon hostan kvar. Så vi är hemma imorrn också för att minska risken för att smitta andra.
Så skönt att ha tillbaka min glada spralliga unge! Jag har saknat henne! :) Hon är så jäkla rolig. Bästa människan jag vet! Hon säger så roliga saker och hennes ansiktsuttryck är oslagbara. ❤️
Kommentarer
Trackback
