Nathalie Silén

This is my beautiful life

Jobbigt!

Ellen är i en fas nu då hon är såååå mammig! Seperationsångest. Vi kan sitta i soffan, hon i Pärs famn, och då är allt bra. Men så fort jag reser mig och går därifrån börjar hon bölgrina! Hela tiden. Jävligt jobbigt tycker jag. 

Jag har hamnat i en ond cirkel. Ellen kräver så mycket uppmärksamhet för att bli nöjd. Vilket gör att man knappt hinner äta nått. Blir mest kakor, godis, mackor, chips. Det som står framme helt enkelt. Och man blir ju så slö när man inte äter riktigt, iaf jag. Vilket gör att jag har ännu mindre energi att ge Ellen och absolut noll energi att göra nått vettigt att äta. 

Sen i lördags är hoppgungan inte lika rolig längre. Det hoppas inte mycket utan nu ska hon stå själv. Spänner benen alltså. I våra knän också. Då var det bara hoppa som gällde, fram tills lördan. Nu ska hon stå!

Synd att hon inte når ner till golvet från gåstolen. Vet inte vad vi har för konstig gåstol?! Hon kan nå ner med tårna på ena foten ifall hon sitter lite snett, annars är det en bra bit kvar till golvet. Även fast vi har på lägsta nivån..?

Men man kan ju sitta där och leka också :)

Nä jag är inte alls nöjd med köpet av gåstol! Hade vi inte eldat upp kartongen hade jag lämnat tillbaka den. Den är så stor och ja hon når inte ner. Plus att den är skittrög i hjulen..

Men oj vad hög den var. Konstigt att den inte går att sänka mer. Ser ju ut som det finns plats för det på skenorna som fästena sitter i. Skumt!

Ta hit gåstolen så ska jag göra den lägre.

Men vad konstigt! Då måste den ju vara superhög när den är på högsta?

Jag vill se hur den är ihopsatt och konturerad så ta med den.