Less
Jag är less. Så fruktansvärt less!!
Jag är less på att vakna flera gånger varje natt, av gallskrik.
Jag är less på att inte få sova en hel natt.
Jag är less att stå böjd över en spjälsäng tills benen värker.
Jag är less på att inte veta vad jag ska göra. Plocka upp? Låta ligga kvar? Ge välling? Ge vatten? Vad blir en dålig vana?
Jag är less på att gnälla om Ellens sovning.
Jag är less på att ha kort stubin.
Jag är less på att vara trött.
Jag är less på att varje gång hon sover några timmar i rad, tänka att "nu blir det bättre! Det här är vändningen". För det är samma jävla skitnätter efteråt iaf!!
Nä jag trodde inte det skulle bli lätt att ha barn. Nog hade jag räknat med vakennätter och att det skulle vara jobbigt. Men inte såhär! Ocg definitivt inte såhär länge!!
När hon hade kolik tänkte man att "när hon är 3 månader blir det bättre!" Så vart det inte. Då tänkte man "men när hon är 6 månader, DÅ blir det bättre" Nope! "Men när hon lär sig krypa" icke!!
"Lämna bort henne en natt så du får sova då." Kanske ni tänker. Men det känns meningslöst. Ja jag kanske blir piggare den dagen, men sen då? Då är det samma visa igen..
Kommentarer
Postat av: Terese
Vi har fått en ny tjej här hemma sen vi uteslöt ägå ur kosten. Kan ju vara så att Ellen också har någon allergi. Förstår att det är tungt att inte få sova. Julia somnar alltid i sin egen säng, men vaknar hon och är ledsen på natten så får hon sova i våran säng. Då sover hon hela natten, istället för att jag ska behöva hänga över spjälsängen en gång i timmen hela natten. Läste att om barnet har en fas av separationsångest och stort närhetsbehov så gäller det även nattetid. Men alla föräldrar sover ju inte bra med barnet i sin säng. Jag sover tack och lov bättre med Julia i sängen nu när hon har blivit större. Du får låta pappan ta fredagnatt också sover du i ett annat rum! :)
Svar:
Nathalie
Trackback
