Livet
Senaste tiden har jag känt mig deppig. Less på livet. Less på att göra samma sak varje dag. Less på att göra ingenting. Less på att ha kort stubin. Less på att vara trött trots att jag sover. Less på mig själv.
Idag rann det över och jag känner att jag vill bort! Bort från vardagen. Bort från alla. Samtidigt som jag absolut inte är sugen på att vara ifrån min familj, allra helst Ellen. Jag känner mig ledsen. Jag känner mig otillräcklig. Jag känner mig dålig.
Men efter idag mest bara ledsen. Det är just inget som hänt så ni behöver inte fundera på det. Det slog bara till och jag stog grinandes. Och har inte riktigt kunnat sluta sen dess. Men det gör man ju i smyg, för man vill ju inte besvära nån, eller hur?
Jag skulle vilja få ut frustration. Grina, skrika, sparka, slå. Vad som helst.
Jag vill inte ha nå "tyck synd om mig"-kommentarer. Jag måste bara få skriva av mig.
