KÄRLEK (?)
Vi kollade på en film på religionen om Hinduismen.
I Indien gifter dom bort sina döttrar vid senast 15-16
års åldern. Senast! Efter den åldern är dom inte lika
"bra" längre.
Fy fan.. Sen måste brudens föräldrar betala brudgummens
föräldrar "hemavift", eller vad det hette. För att deras
dotter skulle få gifta sig med han. Och betalade dom
för lite så kunde brudgummen + hans föräldrar hälla
bensin på henne och tända eld.
Fy fan va hemskt! Fick se en tjej som dom hade gjort
så mot. För att hon inte skaffade fram pengar till sin
make så han kunde köpa en skoter.
Sedan fick hon åka hem till sina föräldrar igen. Men
försökte ändå få komma tillbaka till sin make. Flera
gånger, men han ville inte ha tillbaka henne. Helt sjukt!
Han hade förstört henne totalt! Hennes ansikte var helt
förstört av brännskador. Ändå ville hon komma tillbaka..
Fick även se en 15-årig flicka som skulle bli bortgift.
Femton år! Hon såg inte en dag äldre ut än 10! Kan tänka
mig att den hon gifter sig med är en hel del år äldre.
När döttrarna blev bortgift så fick dom inte ha kontakt med
sina föräldrar längre. Nu tillhörde hon sin makes familj.
Man gjorde även aborter ifall man såg att barnet var en
flicka. Man ville nämligen inte ha flickor. Fick man en son
var det en belöning från gud. Men inte en dotter.
Alla hade ju heller inte råd att göra en abort så dom gjorde
det hos vem som helst, typ. Så många dör när dom gör
aborter.
Tänk vad bra vi har det i Sverige ändå. Tänk om vi skulle
bli bortgift!? Vilken jävla helvete.
Man ska nog vara glad för att man får välja sin parter själv
och att man är tillsammans med någon som man faktiskt
älskar.
DET ORDNAR SIG
T.ex. var jag ju nervös för att inte hitta nå jobb.
Men nu har jag ju kommit på en plats där jag ska
fråga, hörde att dom nog behövde. Och då känndes
det liksom "ja, klart jag får jobb där" (Sommarjobb) haha :P
Men nu har jag börjat tänka om. Det är inte alls klart att
jag får det! Jag måste ju vara snabb och fråga isf. Måste
ringa nu! känns det som. Eller gå dit?!
Samma när jag körde upp.
Allt gick ju fel för mig, men jag kännde ändå en lite röst
inom mig som sa att jag skulle klara det :P
Hade nog blivit riktigt, riktigt besviken om jag inte klarat det.
Näe, men nästa vecka ska jag ringa och höra om jobb!
Måste samla mod först! haha. Jag är en riktig mes när det
gäller sånt här! Att ringa till folk, jag vet liksom inte riktigt vad
jag ska säga heller. Tänk om det blir knäppt tyst ?! :P haha
Aja, det löser sig!
